Möten

När jag var nyutbildad journalist och hade ett av mina första sommarjobb på Bohusläningen blev jag så frustrerad över att upptäcka att jag ägnade så mycket tid åt att gå runt med en kaffekopp i handen och göra vad jag då tyckte var ingenting.

När jag väl satte mig vid tangenterna kom orden vänligt till mig och berättelsen skrev sig nästan själv.

Jag fungerar fortfarande likadant. Mina medarbetare på tidningen kan ofta stirra förvånat på mig när jag efter ett möte går in i mitt rum och fem minuter senare ropar ”texten ligger i mappen nu”.

Men det är ju inte där jag skriver den.

Jag skriver mina texter i duschen, på toaletten, i korridoren med en kaffekopp i handen.

På samma sätt är det med möten.

Det är sällan de viktigaste mötena äger rum runt ett konferensbord med bestämd start- och slutpunkt och fastställd agenda.

De kan lika gärna ske på en busshållplats vid Karlaplan, eller på en buss mellan Filmhuset och Nybroplan.

Det är klart att texterna aldrig skulle bli skrivna om inte skrivbordstiden fanns där också, som någon slags fast pusselbit.
Och de viktigaste mötena aldrig bli av om vi inte var på väg till andra möten.

Men ibland undrar jag om vi faktiskt inte lägger lite för lite tid på att gå runt med kaffekoppen. Eller åka buss.

Det här är inlägg #060 i #blogg100.

 

0 svar på “Möten”

  1. Reblogga detta på Det Onda Goda… och kommenterade:
    Vi lägger verkligen för lite tid på att gå runt med en kaffe kopp. ”Det har du inte tid med” har jag ofta fått höra i mitt arbetsliv och jag funderar alltid över vad det egentligen är jag ska ha tid till istället för den viktigaste prioriteringen. Nämligen människan och hälsan. Om jag inte har tid med det, oavsett om det gäller mig själv eller andra, vad fyller jag då min tid med för annat strunt?

Lämna ett svar till Erika Marcusson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *