Gruvorna

Det var den 5 oktober 1997. Jag tog bussen från Göteborg hem till Söbben.

Uppdrag: att skriva om gruvorna där jag växte upp.

Resultat: reportaget Gruva.

I går, på min 42:a födelsedag gick jag åter längs de vana stigarna. Den här gången med mina egna barn som skattsamlare.
Ja, jag kan väl erkänna att tioåringen tyckte det var mer spännande än snart-tonåringen.

Men min fascination för gruvorna upphör aldrig. Det magiska.

Jag är tacksam över de möten jag hann få med människor som var med när fältspaten bröts. Som mindes hur det gick till när berget bröts till bitar för porslinets skull.
Snart finns bara hålen kvar. Och de glittrade stenarna. Kvartsen, fältspaten, glimret.
De tre som för alltid hör ihop.

På väg.
Skatterna.
Framme.
Fältspat. Glimmer. Kvarts.

Läs också: Gruva

Det här är inlägg #037 i #blogg100.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *