Journalist, föreläsare, digital moderator
”Hur gör man guldfärg? Varför står det så många bilar där? Har de fest? Kan bävrar klättra? Har grodorna kommit?”
Hos oss räknar vi inte promenader i antal meter. Vi räknar dem i antal frågor.
Och det märkliga är att även om de verkar stå i rak korrelation till den här mammans ”jag vet inte” så upphör de aldrig.
Läs också: Det bor en enhörning hos oss
Det här är inlägg #076 i #blogg100.
Det här är ett genialt sätt av IDG.se att uppmärksamma teckenspråkets dag den 14 maj.
I två artiklar, Så utvecklar tekniken teckenspråket och 13 internetord du kommer att vilja lära dig på teckenspråk får vi både fördjupning och praktiska tips. Och roligt är det också!
I mitt jobb som chefredaktör för 8 Sidor händer det fortfarande att jag möter människor som inte vet att teckenspråk är ett eget språk. Och att olika länder har olika teckenspråk.
Att vara teckenspråkig har inte heller varit någon självklarhet ens i Sverige. Och fortfarande finns det länder i världen där du inte får prata teckenspråk.
8 Sidor har inlett ett samarbete med Europeiskt teckenspråkscenter för att testa att lägga till stödtecken till texten på vår sajt. I fredags blev vi klara för lansering och förhoppningsvis kommer ni kunna testa tjänsten på 8sidor.se under nästa vecka.
Om allt går väl kommer det att se ut ungefär så här.
Europeiskt teckenspråkscenter ligger också bakom en av mina favoritappar, Spreadsigns. Där kan man enkelt se hur olika ord tecknas på olika språk. Om du söker efter hur ”fisk” tecknas på svenska kan du sedan se hur ordet tecknas på andra språk. Det är roligt, intressant, pedagogisk och lärorikt.
Ett annat tips för den som vill lära sig mer om teckenspråk är UR:s sajt om teckenspråk.
Och för den som verkligen vill sätta sig in i ämnet rekommenderar jag varmt ett besök på Västanviks folkhögskola i Leksand. Förutom att skolan är vackert placerad med utsikt över sjön så är skolan helt teckenspråkig och erbjuder också öppna nybörjarkurser i teckenspråk.
Utöver det har skolan ett uppdrag från Migrationsverket att ta emot döva och hörselskadade asylsökande flyktingar. Många gånger handlar det om människor som inte har något eget teckenspråk. De får vara på Västanviks folkhögskola tills de utvecklat ett språk så att de kan åberopa sina asylskäl.
Det är sådana möten som får tanken att svindla lite, världen att växa.
Och frågan om hur vi människor försöker nå ut till varandra, vill göra oss förstådda, vill förstå, får nya infallsvinklar.
Läs också: När pusselbitarna faller på plats
Det här är inlägg #075 i #blogg100.
Jag vet att man förväntas säga ”trist väder”, titta upp lite snett och nicka införstående när man möter någon sådana här dagar. Så jag gör det.
Men egentligen tycker jag inte det är trist alls. Jag har alltid älskat regnet.
Det är så kravlöst. Så fullt av stilla liv. Det får blommorna i träden att dofta starkare, asfalten att glittra vackert. Det får håret, ansiktet, ögonen att känna att de lever.
Det ger tankarna utrymme. Lungorna luft. Det gör det gröna grönare.
Det gör mig alldeles lugn.
Läs också: Tid för tankar
Det här är inlägg #074 i #blogg100.
Vissa tankar måste få ta den tid de tar. Slipas fram. Av andras ord, av den tid de bor i.
Och av tiden själv.
För att bitarna ska anta rätt proportioner, så de går att lägga i rätt ordning.
Annars kan man inte riktigt se hela bilden framför sig.
Läs också:
Tankar om tid
Dansa – Pausa
Möten
Det här är inlägg #073 i #blogg100.
Ur kategorin Saker jag inte visste att jag skulle komma att säga till mina barn:
”Tid har vi för att människor ska kunna göra saker tillsammans. Om man är helt ensam i universum behöver man inte tid. Men nu är vi inte helt ensamma i universum. Och om vi ska kunna göra saker med andra människor så måste vi ha tid. Samma tid som alla andra.”
Ur kategorin Svar jag aldrig väntat mig:
”Mamma, du är så bra på att hålla tal. Nu förstår jag precis.”
Läs också:
Att vara mamma
Halvvägs
Det här är inlägg #072 i #blogg100.
Egentligen är de kanske inte så värst märkvärdiga i sig.
De där rörelserna vi gör vid balettstången, under Rebeccas vägledning.
Det är inte alltid i själva rörelsen saker händer. Lika ofta händer de i mellanrummen.
En lärare på en meditationskurs jag var på fick en fråga från en deltagare som tyckte att det inte hände någonting i meditationen. Att han liksom aldrig blev bättre på att meditera.
”Men hur är det på jobbet?” frågade läraren.
”Jo, bra.”
”Och hemma?”
”Jo, bra där också.”
”Och i dina relationer?”
”Jo, bra…”
Vi ser det inte alltid. Att det där som händer. I mellanrummen. Pauserna.
I sig är ett tecken på att vi rör oss åt rätt håll.
”Vrid ut, dra in, böj ner, sträck ut.” Och andas.
Läs också:
Ett vackert som hoppar del två
Superhjältar
Första position
Balans
Det här är inlägg #071 i #blogg100.
Saker man plötsligt ser. Vissa bokstäver använder jag tydligen lite mer än andra.
Läs också: Varför jag älskar de märkliga orden
Det här är inlägg #070 i #blogg100.
Det blir lätt så. Att nästa steg följer på det första.
Vi behöver inte alltid veta vart vi ska. Vi behöver bara veta åt vilket håll vi ska rikta fötterna.
Läs också: Första position
Det här är inlägg #069 i #blogg100.
I kväll spelade Filosofiska rummet in ett första program om integritet, i samarbete med Dramaten på Elverket.
Några av vår tids stora frågor om integritet har kommit att handla om hur mycket information vi själva väljer att lämna ifrån oss till stora företag och hur vi kan bli övervakade av staten.
Det är förstås viktiga frågor, men när vi pratar om mänskligt beteende finns det andra frågor om integritet som också behöver lyftas.
Våra tankar om integritet säger så mycket om vad vi människor är och det samhälle vi lever i. Vilka vi väljer att släppa nära, vårt manöverutrymme och möjligheten att göra nya val i livet.
Därför var det så befriande att samtalet till stor del kom att handla om det. Att det inte går att prata om integritet utan att prata om vår möjlighet att välja. Att en bibehållen integritet är kopplat till hur stort en människas handlingsutrymme är. Hur mycket vi kan välja att dela av oss själva, till vem och i vilka sammanhang.
För allt för ofta förvandlas samtalen om integritet till en strid mellan integritet och frihet. Som om öppenhet och integritet på något sätt skulle vara varandras motsatser.
Kvällens samtal visade så tydligt på att det är precis tvärtom.
Utan frihet kan integritet inte existera.
Uppdaterad: Här kan du lyssna på programmet.
Läs också: Varför jag älskar de märkliga orden
Det här är inlägg #068 i #blogg100.
Men ibland blir det ju helt rätt.
Läs också: Jo, internet är söta kattbilder. Och massa smarta männisskor.
Det här är inlägg #067 i #blogg100.