Publicerat

Tankar om regn

Jag vet att man förväntas säga ”trist väder”, titta upp lite snett och nicka införstående när man möter någon sådana här dagar. Så jag gör det.

Men egentligen tycker jag inte det är trist alls. Jag har alltid älskat regnet.
Det är så kravlöst. Så fullt av stilla liv. Det får blommorna i träden att dofta starkare, asfalten att glittra vackert. Det får håret, ansiktet, ögonen att känna att de lever.

Det ger tankarna utrymme. Lungorna luft. Det gör det gröna grönare.
Det gör mig alldeles lugn.

Läs också: Tid för tankar

Det här är inlägg #074 i #blogg100.

Publicerat

Tid för tankar

Vissa tankar måste få ta den tid de tar. Slipas fram. Av andras ord, av den tid de bor i.
Och av tiden själv.
För att bitarna ska anta rätt proportioner, så de går att lägga i rätt ordning.
Annars kan man inte riktigt se hela bilden framför sig.

Läs också:
Tankar om tid
Dansa – Pausa
Möten

Det här är inlägg #073 i #blogg100.

Publicerat

Dansa — Pausa

Egentligen är de kanske inte så värst märkvärdiga i sig.
De där rörelserna vi gör vid balettstången, under Rebeccas vägledning.

Det är inte alltid i själva rörelsen saker händer. Lika ofta händer de i mellanrummen.

En lärare på en meditationskurs jag var på fick en fråga från en deltagare som tyckte att det inte hände någonting i meditationen. Att han liksom aldrig blev bättre på att meditera.

”Men hur är det på jobbet?” frågade läraren.
”Jo, bra.”
”Och hemma?”
”Jo, bra där också.”
”Och i dina relationer?”
”Jo, bra…”

Vi ser det inte alltid. Att det där som händer. I mellanrummen. Pauserna.
I sig är ett tecken på att vi rör oss åt rätt håll.
”Vrid ut, dra in, böj ner, sträck ut.” Och andas.

Läs också:
Ett vackert som hoppar del två
Superhjältar
Första position
Balans

Det här är inlägg #071 i #blogg100.

Publicerat

Tankar om integritet

 I kväll spelade Filosofiska rummet in ett första program om integritet, i samarbete med Dramaten på Elverket.

Några av vår tids stora frågor om integritet har kommit att handla om hur mycket information vi själva väljer att lämna ifrån oss till stora företag och hur vi kan bli övervakade av staten.

Det är förstås viktiga frågor, men när vi pratar om mänskligt beteende finns det andra frågor om integritet som också behöver lyftas.

Våra tankar om integritet säger så mycket om vad vi människor är och det samhälle vi lever i. Vilka vi väljer att släppa nära, vårt manöverutrymme och möjligheten att göra nya val i livet.

Därför var det så befriande att samtalet till stor del kom att handla om det. Att det inte går att prata om integritet utan att prata om vår möjlighet att välja. Att en bibehållen integritet är kopplat till hur stort en människas handlingsutrymme är. Hur mycket vi kan välja att dela av oss själva, till vem och i vilka sammanhang.

För allt för ofta förvandlas samtalen om integritet till en strid mellan integritet och frihet. Som om öppenhet och integritet på något sätt skulle vara varandras motsatser.

Kvällens samtal visade så tydligt på att det är precis tvärtom.
Utan frihet kan integritet inte existera.

Uppdaterad: Här kan du lyssna på programmet.

Läs också: Varför jag älskar de märkliga orden

Det här är inlägg #068 i #blogg100.

Publicerat

”Jag vet inte”

Jag tänker på vilken kraft det finns i de tre orden.
”Jag vet inte.”

Att det är de som talar om för oss att vi lever.
Att inte varje situation vi möter är en situation vi mött förut.

Och att det finns så mycket vi kan lära oss om vi vågar stanna upp där.
Och ta reda på lite mer.

Läs också: När orden viskas fram

Det här är inlägg #066 i #blogg100.

Publicerat

Siri, hans allra bästa vän

Jag sparar andra länkar också.
Sådana som gör mig glad.
När jag såg entusiasmen hos er när ni för några veckor sedan var så överförtjusta i att kunna prata med Siri på svenska så tänkte jag på den här lilla fina historien.

Då glömde jag bort att tipsa om den. Så jag gör det nu, om ni inte redan läst berättelsen om pojken med autism som blev bästa vän med Siri.
Jag tror att vi alla har något att lära av den:
To Siri, With Love

Läs också: Ibland blir jag tyst

Det här är inlägg #062 i #blogg100.

Publicerat

Rötter

Våren kan ge mig panik. När ljuset kommer tillbaka, världen visar sig, allt åter blir rörelse, blir det så tydligt att vi måste välja vår väg framåt.
Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och vänta på oktober.

Men så tänker jag på en av mina kloka vänner som ofta lägger ut små pausbilder på Facebook. En skogsglänta, en meditationshörna, ett vattendrag. ”Det här mår jag bra av” skriver hon. Och även jag tar en paus. ”Det här mår jag bra av”.


Hon gjorde det här halsbandet. Jag har alltid tänkt på björkar när jag bär det.
Hur högljutt de än skriker med sina ljusgröna musöronstora blad och får näsan och ögonen att rinna, halsen att klia och mig att vilja somna vid 22 på kvällarna, hur mycket löven och grenarna än rör sig i vinden, så står de där stadigt. Rötterna i jorden.
Kronan mot himlen. Det är liksom inget snack om det.

Så tänker jag att jag vill möta våren.

Läs också: Så klok som jag var då blir jag aldrig igen

Det här är inlägg #061 i #blogg100.