Det här är inlägg #086 i #blogg100.
Läs också: Ett vackert som hoppar del två
Grönt
#Medieutredningen – några andra tankar
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver i dag ett viktigt blogginlägg om Medieutredningen.
Jag delar helt hans tankar om det djupt problematiska i att regeringen å ena sidan säger sig ha stora förhoppningar på vad utredningen kommer fram till och å andra sidan knappt ger den utsedda utredaren, Anette Novak, någon tid för att utföra uppdraget.
Det finns också en stor risk med den form för samrådsmötena som man valt, nämligen den att de företrädare som lyckas ta sig till samråden snarare framför sina åsikter och talar i egen sak, än att samråden lyckas samla in värdefull kunskap från viktiga aktörer i branschen som kan påtala vad problemen i den nuvarande mediepolitiken är och vad som behövs för att komma till rätta med dem.
Arbetarebladets chefredaktör Daniel Nordström, håller med Thomas Mattsson.
Men Thomas Mattsson öppnar också för att det fortfarande går att styra upp utredningen. Hans främsta kritik riktar sig mot att utredningen säger att den inte kommer att ha tid att träffa enskilda företrädare för mediebolagen och att den inte ska fokusera på att lyssna på branschen, utan kartlägga medborgarnas behov.
Och det är också här jag har min främsta kritik. Det är klart att det inte handlar om att till varje pris rädda en krisande bransch. Men i det här fallet handlar det om att rädda den oberoende journalistiken. Som den grundpelare den är i ett demokratiskt samhälle.
De som har djupast insikt i vad som behövs för att lyckas med det är förstås de som jobbar i branschen. Det är väldigt synd att inte göra allt för att samla in den kunskapen då.
Läs också: #Medieutredningen – några första tankar
Det här här inlägg #085 i #blogg100.
Geek Girl Meetup dag 1
I dag inleddes årets Geek Girl Meetup. Årets tema är integritet och går under namnet Big Sister.
Det går att se dagens sessioner här.
Jag rekommenderar särskilt Miriam Nordfors från Civil Right Defenders:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=RtXyAh6Z0NQ]
och Nätaktivisternas grundkurs i vad som gäller på nätet:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=vJhNt9QzAYo]
Borde vara obligatorisk kunskap för alla.
Läs också: Tankar om integritet – del två
Det här är inlägg #84 i #blogg100.
Vad fötterna minns
Ibland gör tiden sitt till, helt av sig själv.
Det går så fort, fort, fort, fort när house-musiken börjar och Malin visar oss där framme vid spegeln hur fötterna ska göra.
Jag glömmer aldrig första gången jag följde med Anita och dansade house.
Jag var bortkollrad redan efter de första stegen.
När de andra gick åt höger gick jag åt vänster.
Att snurra runt och göra saker åt andra hållet var helt enkelt omöjligt.
Men jag hängde i. Torsdag efter torsdag. Söndag efter söndag.
Och en vacker dag kunde jag gå åt höger samtidigt som de andra.
Och snurra runt och göra saker åt andra hållet.
Men de där hoppsastegen när man ska studsa och samtidigt sparka tån i golvet, de fick jag aldrig till. De fastnade aldrig. Malin visade om och om och om igen, långsamt, pedagogiskt, snabbt, inspirerande. Men det gick inte. Det var som att hjärnan protesterade och vägrade framföra informationen till fötterna. Den liksom stannade någonstans på mitten av kroppen och blev någon konstig vridning.
Sedan tog baletten över. Och house-stegen fick vila ett tag.
Närmare bestämt fem månader.
Men så i dag klev jag in där igen. När Malin konstaterade att ”det är inga nya här i dag, eller hur?” så kunde jag inte låta bli att säga ”Det var väldigt, väldigt länge sedan. Jag känner mig ny.”
”Ja, så kan man känna”, sa hon. Men jag såg hur hon log finurligt.
För sedan tog fötterna över. Och den här gången passerade märkligt nog informationen hela vägen ner genom kroppen. Studs, hopp, tå, studs, hopp tå.
Som om jag aldrig gjort annat.
Ibland hjälper det att sluta försöka tänka ut hur man ska göra. Bara släppa det.
Om så fem månader. För fötterna minns. Även det som hjärnan inte riktigt ville berätta.
Läs också: Ett vackert som hoppar del två
Det här är inlägg #82 i #blogg100.
Hur lång är en promenad?
”Hur gör man guldfärg? Varför står det så många bilar där? Har de fest? Kan bävrar klättra? Har grodorna kommit?”
Hos oss räknar vi inte promenader i antal meter. Vi räknar dem i antal frågor.
Och det märkliga är att även om de verkar stå i rak korrelation till den här mammans ”jag vet inte” så upphör de aldrig.
Läs också: Det bor en enhörning hos oss
Det här är inlägg #076 i #blogg100.
Tankar om regn
Jag vet att man förväntas säga ”trist väder”, titta upp lite snett och nicka införstående när man möter någon sådana här dagar. Så jag gör det.
Men egentligen tycker jag inte det är trist alls. Jag har alltid älskat regnet.
Det är så kravlöst. Så fullt av stilla liv. Det får blommorna i träden att dofta starkare, asfalten att glittra vackert. Det får håret, ansiktet, ögonen att känna att de lever.
Det ger tankarna utrymme. Lungorna luft. Det gör det gröna grönare.
Det gör mig alldeles lugn.
Läs också: Tid för tankar
Det här är inlägg #074 i #blogg100.
Bokstäverna
Saker man plötsligt ser. Vissa bokstäver använder jag tydligen lite mer än andra.
Läs också: Varför jag älskar de märkliga orden
Det här är inlägg #070 i #blogg100.
Andra position
Det blir lätt så. Att nästa steg följer på det första.
Vi behöver inte alltid veta vart vi ska. Vi behöver bara veta åt vilket håll vi ska rikta fötterna.
Läs också: Första position
Det här är inlägg #069 i #blogg100.
Tankar om integritet
I kväll spelade Filosofiska rummet in ett första program om integritet, i samarbete med Dramaten på Elverket.
Några av vår tids stora frågor om integritet har kommit att handla om hur mycket information vi själva väljer att lämna ifrån oss till stora företag och hur vi kan bli övervakade av staten.
Det är förstås viktiga frågor, men när vi pratar om mänskligt beteende finns det andra frågor om integritet som också behöver lyftas.
Våra tankar om integritet säger så mycket om vad vi människor är och det samhälle vi lever i. Vilka vi väljer att släppa nära, vårt manöverutrymme och möjligheten att göra nya val i livet.
Därför var det så befriande att samtalet till stor del kom att handla om det. Att det inte går att prata om integritet utan att prata om vår möjlighet att välja. Att en bibehållen integritet är kopplat till hur stort en människas handlingsutrymme är. Hur mycket vi kan välja att dela av oss själva, till vem och i vilka sammanhang.
För allt för ofta förvandlas samtalen om integritet till en strid mellan integritet och frihet. Som om öppenhet och integritet på något sätt skulle vara varandras motsatser.
Kvällens samtal visade så tydligt på att det är precis tvärtom.
Utan frihet kan integritet inte existera.
Uppdaterad: Här kan du lyssna på programmet.
Läs också: Varför jag älskar de märkliga orden
Det här är inlägg #068 i #blogg100.
En sorglig påminnelse
I lördags, dagen före Pressfrihetens dag, dödades den svensk-iranske journalisten Ammar al-Shahbander, i ett terrorattentat i Bagdad.
Ammar al-Shahbander arbetade med pressfrihetsfrågor i Irak och Syrien.
Det blir en sorglig påminnelse om det dystra läget för pressfriheten i världen.
Expressens Carl Fridh Kleberg beskriver i ett blogginlägg hur Ammar al-Shahbanders död blev en del av det öde han själv rapporterade om.
Läs också:
Utan orden har vi ingenting – Pressfrihetens dag 2015
Ett år av saknad, ett år utan Nils röst
Det här är inlägg #065 i #blogg100.