Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver i dag ett viktigt blogginlägg om Medieutredningen.
Jag delar helt hans tankar om det djupt problematiska i att regeringen å ena sidan säger sig ha stora förhoppningar på vad utredningen kommer fram till och å andra sidan knappt ger den utsedda utredaren, Anette Novak, någon tid för att utföra uppdraget.
Det finns också en stor risk med den form för samrådsmötena som man valt, nämligen den att de företrädare som lyckas ta sig till samråden snarare framför sina åsikter och talar i egen sak, än att samråden lyckas samla in värdefull kunskap från viktiga aktörer i branschen som kan påtala vad problemen i den nuvarande mediepolitiken är och vad som behövs för att komma till rätta med dem.
Arbetarebladets chefredaktör Daniel Nordström, håller med Thomas Mattsson.
Men Thomas Mattsson öppnar också för att det fortfarande går att styra upp utredningen. Hans främsta kritik riktar sig mot att utredningen säger att den inte kommer att ha tid att träffa enskilda företrädare för mediebolagen och att den inte ska fokusera på att lyssna på branschen, utan kartlägga medborgarnas behov.
Och det är också här jag har min främsta kritik. Det är klart att det inte handlar om att till varje pris rädda en krisande bransch. Men i det här fallet handlar det om att rädda den oberoende journalistiken. Som den grundpelare den är i ett demokratiskt samhälle.
De som har djupast insikt i vad som behövs för att lyckas med det är förstås de som jobbar i branschen. Det är väldigt synd att inte göra allt för att samla in den kunskapen då.
Läs också: #Medieutredningen – några första tankar
Det här här inlägg #085 i #blogg100.