Ibland blir det precis som man tänkt sig

Efter en vecka med nya kommentarsfältet på 8sidor.se så slår det mig vad som är skillnaden på våra kommentarer och många andra kommentarstrådar. Våra läare skriver inte för att briljera inför de andra kommentatorerna. De skriver för att de vill berätta vad de tycker. Som här, i all sin enkelhet. Jag kan inte annat än hålla med: Länk till artikel med kommentarer.

Det är nu lite drygt ett år sedan vi lanserade Kommentarsfält för alla på 8sidor.se.

Jo, vi hade jobbat länge med kommentarsfältet.

Vi hade gjort åtskilliga användartester. Byggt, testat, byggt om, byggt testat, byggt om.

Ändå var det så klart inte förrän kommentarsfältet var i drift på 8sidor.se som vi verkligen kunde veta om det verkligen var någon skillnad på vårt kommentarsfält och andra.

Redan tidigt blev det väldigt tydligt att våra läsare skriver vad de tycker.
Känslosymbolerna, som jag redan skrivit om, gör förstås att det är lättare att gå från att uttrycka en känsla till en åsikt som kommer direkt från hjärtat.

Vi får väldigt sällan den där typen av kommentarer som är långa uppsatser för att bevisa något för någon annan.

En annan sak som varit slående med kommentarerna är att vi får många frågor.

Frågorna blir ofta till artiklar i 8 Sidor, eller på 8sidor.se.

Som när vi fick flera frågor om varför man skjuter varg i Sverige.

Vi svarade så klart i kommentarsfältet, men bestämde oss också för att göra en längre artikel i tidningen om varför man skjuter varg.

Eller när vi fick frågan vad en strejk är. Då svarade både vi och andra läsare i kommentarsfältet men även där gjorde vi en artikel i tidningen där vi redde ut vad en strejk är och när man får strejka.

Men framför allt är det alltså slående att se hur kommentarerna så många gånger är rena uttryck för åsikter och känslor. Och efter att vi byggde om sajten för att designen skulle passa bättre ihop med kommentarsfältet märker vi också att fler och fler testar att kommentera och att fler och fler vågar skriva vad de tycker. Precis som vi hade tänkt.

Läs också: När pusselbitarna faller på plats

Det här är inlägg #045 i #blogg100.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *