#ajour – Ett vackert som hoppar

Foto: Martin Ridne

Jo. Ni har läst om det hela veckan. Den där nya grejen. Du har läst Emanuel, Sofia, Jack, Johan, Thord och Damon. Om hur vi vill skapa en plattform för att göra journalistik så som vi tror att den ska skapas nu och i framtiden. Nära, engagerad, engagerande och tillsammans med dig som läser.

Själv kliver jag på från och med årsskiftet. Men redan i morgon slår ajour.se upp portarna.

Vi har pratat i så många år om mötet mellan gamla medier och nya. Vi tänkte låta det börja här. Eller fortsätta, sträcka ut, nå nya höjder.

Allt är långt ifrån färdigt. Vi tror nämligen att ni som läser kommer att ha synpunkter på vad vi gör. Vi kommer att lyssna på dem. Nästa år kommer vi också att i större utsträckning börja undersöka var affären finns. Hur mediehus kan stå oberoende, starka och gå runt även i framtiden.

Ingen av oss har några större ambitioner att bli stormrika. Initialt gör vi det här på vår fritid, för att vi inte kan släppa tanken på att det måste gå. Men vi tror att ju mer tid och kärlek vi kan ge, desto bättre kommer det bli. Och om inte vi kommer att tjäna pengar på det så skulle det kännas bra att åtminstone ha lagt grunden till nya sätt som andra kan göra det på i framtiden.

Det är där jag kommer in. För det grämer mig så att det vi inte förstod det vi borde ha förstått. Hur innehåll, engagemang, teknik och tillgängliggörande måste gå hand i hand.
Det hade kunnat vara de traditionella mediehusen som hade skapat så väl Google som Iphone och  Facebook och Twitter. Om vi hade menat allvar med vår vilja att berätta och vara oberoende. Och till för våra läsare.
Då kan vi inte stå där och krama det som var och bara tycka att ”det var bättre förr”.

Vi har inte hela svaret på hur framtidens journalistik kommer att se ut, men vi har åtminstone en aning om vilka möjligheter vi har att skapa journalistik för i dag. Jag hoppas ni ska inspireras av det vi gör bra och lära av våra misslyckanden. Kanske hoppa bock?

Jag kallar det journalistik, men har förstått att ordet i sig är laddat. Och kanske kan man fråga sig om vi kan använda ett gammalt begrepp för att göra någonting nytt. Om begreppet i sig begränsar oss. Jag vet inte. Vi kan kalla det berättande, redaktörskap, nyheter filtrerade genom personer vi väljer att lita på, nyhetsblogg. Internets förstasida på svenska om ni så vill. Jag tänker inte dra hela debatten om journalistrollen som pågått under 2011 en gång till, jag undrar om vi om några år ens kommer att förstå den. Men om ni vill läsa mer om vad jag tycker så finns nu boken om #journalistroll att ladda ner här.

När jag var 16 skrev jag en låt som hette ”Ett vackert som hoppar”.
Jag har liksom aldrig kommit runt den. Den fick ge namn åt hela den skiva jag spelade in (då fanns det kassettband. Jag gick till en studio, spelade in, fick en mastertejp och kopierade kassettband. Ja, det gick ju det också.) Och den uppmärksamme har sett att min blogg heter så i sidhuvudet. Malins tankar – Ett vackert som hoppar.

Vägskälen värker i mig
Adjö till ett oåterkalleligt beslut
…
Ett vackert som hoppar
Ska sätta min skrivmaskin på månen
Där impulserna är den enda chansen att överleva
Historia

Man kan alltid vänta ett tag till med att förverkliga sina drömmar. Skaffa en finansiär, göra en marknadsundersökning till. Eller så kör man. Lägger grunden till ett världsimperium hemma i sina föräldrars garage. Samlar de bästa man kan tänka sig för att bilda en orkester och bjuder in alla att vara med och dansa.

Känner efter om man verkligen lever varje dag som vore det den sista.
Det är starka ord av Steve Jobs. Men kan vi egentligen göra på något annat sätt?

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=UF8uR6Z6KLc]

Läs också: Ett litet hopp för Malin, ett stort hopp för mänskligheten