Musiken

Ibland är det enda man kan göra om man vill gå framåt att stanna upp och blicka bakåt.
Och det är då jag ser det.
Hur det är de till synes ganska små drömmarna, som verkligen förändrar.
Som ger mig möjlighet att välja.
Jag avger sällan nyårslöften.
Men det är något i vemodet kring själva årsskiftet som knuffar mig i en ny riktning varje år.
Jag minns hur jag bestämde mig att välja mer champagne i mitt liv.
Jag minns hur jag bestämde mig att välja dans.
Jag minns hur jag bestämde mig att välja samtal med kloka kvinnor.
Och i år.
I år har jag bestämt mig att alltid välja det som ger mig mer musik i mitt liv.

Läs också: Balans

Det här är inlägg #081 i #blogg100.

16:48 

Men så plötsligt. Hör jag den.

Det kanske går fortare för de flesta andra.

Men för mig har det varit så fullt av plié och tendu och rumpan ner och revbenen in och handen framför armbågen och armbågen upp och första position och när jag precis tänker ”yes! Jag klarar det!” så är det andra position och då börjar knäna skrika.
Och vänsterfoten krampa.

Men nu hör jag den.
Och jag böjer och sträcker och böjer igen och nej, jag tänker faktiskt inte.

Den bara är där.

Musiken.

Läs också: Superhjältar

Det här är inlägg #041 i #blogg100.