I dag är det exakt två år sedan Axel Andén skrev på Medievärlden för första gången om Kommentarsfält för alla.
Jag minns hur jag och Mikael Zackrisson då fortfarande nog tyckte att projektet faktiskt var lite galet. Att vi inte hade någon aning om hur det skulle gå. Om det skulle gå.
Strax före jul sa en av mina danslärare mitt i det omöjliga jazzdanspasset: ”Om bara några fasta pusselbitar är på plats så kommer det som verkar rörigt däremellan att falla på plats också.” Inget kunde vara mer talande för vårt projekt.
Många brukar fråga hur Kommentarsfält för alla skiljer sig från andra kommentarsfunktioner. Den stora skillnaden är att det är framtaget tillsammans med användarna och att vi har fokuserat på dem som har svårast att uttrycka sig. Att vi i varje val vi gjort alltid prioriterat att det ska vara enkelt att bidra.
Men den där dagen när vi träffade Axel för intervjun hade vi faktiskt ingen aning.
Då fanns inga pusselbitar på plats än. Axel började prata om något som kallades emojis. Några dagar senare skrev Emanuel Karlsten en krönika i DN om de glada gubbarna.
Och det visade sig vara just precis vad våra läsare önskade sig. Men de ville inte ha för många symboler att välja mellan. Och de ville att symbolerna tydligt skulle uttrycka olika känslor. I exakt känsloordning. Så de skulle veta hur känslorna ska sorteras.
På de initiala skisserna hade vi en massa tummar upp och tummar ned överallt tills det inte längre gick att veta om man hade gillat att någon hade gillat att någon hade ogillat att den hade gillat något. Så vi fick rensa och städa. Överlag är det kanske det vi lärt oss mest. Att plocka bort pusselbitar. Eller, som Matylda Mcilvenny, som är skapare till alla fina symboler i kommentarsfältet, skrev i sitt blogginlägg Making the news accessible for all när hon senare var med och byggde om hela 8sidor.se: ”Delete, delete, delete.”
Men känslosymbolerna blev den pusselbit vi höll fast vid. Vi bestämde oss också tidigt för att ge känslosymbolerna precis samma tyngd som om man skriver vad man tycker med ord. Det viktiga är att människor ska känna att de kan uttrycka sin åsikt.
Och, jo, trots att vi kanske inte trott det hela tiden, så visade det sig att det faktiskt gick. För två veckor sedan fick till och med 8 Sidor pris för hur vi arbetar tillsammans med våra läsare, där Kommentarsfält för alla är en central del.
Om vi tycker att pusselbitarna föll på plats?
Egentligen är väl det viktigaste svaret på det att så många av 8 Sidors läsare skriver kommentarer. Det hjälper 8 Sidor att bli bättre. Vi gör allt fler artiklar baserade på läsarnas frågor. Ofta lär vi oss själva något längs vägen också.
Strax före årsskiftet lanserade vi också en helt ny version av 8sidor.se, som vi valde att bygga som en fortsättning på kommentarsfältsprojektet. Och även om det projektet innehöll ännu fler lösa pusselbitar där inte alla sitter där de ska riktigt än så har faktiskt antalet kommentarer ökat med flera tusen procent sedan vi byggde om sajten.
Så, jo, jag antar att vi gjort något rätt i alla fall.
Läs också:
Ett år med Alla Väljare
Detta är inlägg #022 i #blogg100.
