”Har ni tänkt på att armen består av tre delar? En del mellan axeln och armbågen, en mellan armbågen och handleden och så handen? Ni ska vrida översta delen bakåt. Mellandelen framåt. Och handen bara förlänger.”
Och så fortsätter det.
”Artikulera med foten! Sätt inte bara ned den på golvet. Veckla ut en del i taget. Developé! Utvecklas!”
Och jag tänker att det är just så vi går framåt.
Genom att dela upp saker i små, överblickbara delar. Att det är så all förändring sker.
Ingen klarar att bara ”skilja sig”, ”flytta”, eller ”byta jobb”. Kanske är det därför vi stannar. För att vi inte vet hur vi ska veckla ut den ena foten framför den andra i lagom små delar.
Och kanske är det just när vi inte lyckas bryta ner saker i tillräckligt delbara mängder som vi står kvar.
”Developé!” skriker Rebecca.
Och när vi precis just lärt oss det ropar hon ”Envelopé!” Veckla in.
Jo. Kanske gör vi saker ibland mer invecklade än de behöver vara.
Läs också: Superhjältar
Det här är inlägg #004 i #blogg100 år 20016.
