Ibland snubblar man över länkar eller människor som gör en lite extra glad. För att de håller med. För att de säger emot. För att de sätter saker i ett sammanhang. För att de bryr sig.
Den här veckan har varit extra kryddad med sådana möten. Alla fantastiska samtal kan jag ännu inte sammanfatta här, men länkarna vill jag så klart dela med mig av.
En av de saker som gjorde mig glad i början av veckan var den här texten hos Medievärlden, av folkpartisten Birgitta Ohlsson. Som en av få politiker gör hon samma analys av partiernas agerande under valet som många utomstående gjort tidigare.
”Politikernas viktigaste läxa inför 2014 års val bör vara att det är budskapet – inte Twitter – som avgör”, skriver hon och konstaterar också att partierna måste bli bättre på dialog.
Ja, vi har hört det förr, men det är intressant att höra en politiker säga det själv.
En annan sak som gjorde mig glad var Alexander Bards föreläsning om ”hydran” Internet från IDG:S konferens Security World tidigare i höstas, som publicerades hos UR Samtiden. Jag skulle bara kika in lite och fastnade redan när han helt avfärdade stenåldern, järnåldern och bronsåldern som relevanta för historiebeskrivningen år 2010.
”Hur många av er här jobbar i en fabrik?” som han frågar publiken.
Hans analys av det han kallar ”konsumentariatet” är också ett intressant inspel i debatten om Sverigedemokraternas framgång i valet. Om den håller eller inte? Titta själv och avgör!
Och i går blev jag så klart lite extra glad över Joakim Jardenbergs kommentar apropå mitt inlägg tidigare i veckan om fack och etiketter. Jag tycker att han hamnar ganska nära det jag letar efter när han försöker hitta skillnaden mellan ”kategorier” och ”etiketter”, eller ”taggar” och att vi många gånger gör misstaget att blanda ihop dem.
Och så länge vi kan lägga till och dra ifrån taggar utan att helheten egentligen ändras nämnvärt ser jag inte några större problem med att använda dem för att beskriva det nuvarande flödet.
”Seglare” är en relevant tagg på mig på sommaren, medan ”svampplockare” funkar bättre på hösten. ”Mamma” är en bra tagg att använda när jag presenterar mig för läraren eller läkaren för att beskriva min relation till barnet de ska ha i sin vård.
Men det är när vissa anser att vissa taggar per automatik utesluter andra som jag blir förbannad. Det är då jag slår bakut och försöker trassla mig ur. Ja, självklart finns det taggar som kolliderar rent logiskt. Det är svårt att vara ”hungrig” och ”mätt” på samma gång. Men tyvärr är det sällan logik som avgör vilka taggar som anses kunna användas på samma gång, utan urgamla tankar om kategorier och boxar.
Och att frågan berör mig så starkt är nog för att just där börjar den gränsa till den djupare mänskliga frågan, som ibland hugger till som en tagg i hjärtat. Den om ”Får jag vara med?”