Hur vi pratar med varandra

Nej, det är inte en rättighet att få säga sin åsikt hur som helst, var som helst.

Men bara för att några gäster alltid förstör festen kan vi inte sluta ordna fest.

Och bara för att det är svårt att skapa en bra dialog på nätet är det inte långsiktigt hållbart att stänga kommentarsfälten för gott och lämna walk over på rollen som moderatorer för det goda samtalet.

I dag ordnar Medieormen ett seminarium om hur vi kan skapa ett bättre samtal på nätet. Det går att följa här:

Ordväxla med omsorg – Hur kan samtalen på nätet räddas?

Här är mina tankar inför det:

… annars är vi bara djur med datorer

Jag blev också nyligen intervjuad av Journalistens chefredaktör Helena Giertta om hur man kan skapa en bra dialog med sina läsare.
Hör oss i Journalistenpodden:

”Ta läsaren på allvar” 

”Egentligen är jag journalist”

Det var den 6 juni 2002. Eller, förresten, det hade nog hunnit bli den 7 redan då.

Luftballongerna hade sänkt sig, natten var kommen. Du var på väg.

Detta minns jag när ett samtal med en vän sent på fredagskvällen glider över i att handla om journalistrollen. Nej, vi pratar inte om finansieringen eller framtiden för journalistiken, vi pratar inte om att ”alla är journalister”.
Vi pratar inte om tidningsdöden. Inte just den här kvällen.

Den här kvällen pratar vi om att vara journalist. Att förbehållslöst kliva rakt in i en situation för att ta reda på vad den handlar om. Egentligen. För att det måste berättas.
För att världen ska beskrivas som den är.

Och så börjar vi prata om de där andra gångerna.

Hon, om när hon hamnade på sjukhus och upptäckte att hon började intervjua alla på avdelningen.

Och jag berättar för henne. Om natten på BB Stockholm, nio våningar upp mot himlen, strax före klockan 00:52 den 7 juni 2002.
Lustgasen har precis börjat verka och barnmorskorna samlats runt min säng.
Då säger jag plötsligt:
”Alltså, jag gör bara det här på min fritid. Egentligen är jag journalist.”

Läs också: 00:52

Det här är inlägg #0042 i #blogg100.

Hurra! 8 Sidor får pris för Kommentarsfältet och Alla Väljare!



I mitt blogginlägg Älskade hatade Kommentarsfält, skriver jag lite uppgivet om branschens uppgivenhet om publikdialogen.

Redan då hade jag och Mikael Zackrisson, då Sveriges Radio, nu Ziggy Creative Colony, tankar om att det borde gå att göra på ett annat sätt.

Och i dag är jag så glad att jag inte gav upp tanken.

8 Sidor försöker vi verkligen att sätta läsarna i centrum.

På riktigt.

Och precis nu fick vi lön för mödan.

8 Sidor får Sveriges Radios pris Medieormen för vårt arbete med publiken, med de fina orden:

”Årets Medieorm 2014 tilldelas nyhetstidningen 8 sidor för projekten Alla väljare och Kommentarsfält för alla, med motiveringen:
 
”Många talar om att bjuda in publiken för att utveckla journalistiken. 8 sidor gör det för en publik som oftast finner den dörren stängd. Genom att utveckla öppna verktyg som gör det möjligt för alla att delta i samhällsdebatten utifrån sina förutsättningar och behov, ser de till att fler röster blir hörda. Det stärker demokratin och berikar journalistiken. För alla”.”

Här kan du läsa mer om Medieormen och priset

Jag är så glad! Och så stolt! Över världens bästa läsare. Och världens bästa redaktion!



 Och det här blir väl då inlägg #005 del två i #blogg100

Liten gissningslek

Nu tänker jag utsätta er för en liten gissningslek. Jag vet inte hur era barn är, men mina håller på med gissningslekar hela tiden, jag antar att det är bra för utvecklingen. Mindre bra för den här mammans tålamod.

Här kommer ett litet utdrag ur boken om #journalistroll som ges ut snart i höst.
Det är en uppföljning på vårens seminarium och en fortsättning på den debatt om journalistrollen som pågått sedan dess.

Kan ni gissa vilket av citaten som är mitt? Se det som en utmaning.