Dagen-journalisten och bloggaren Andreas Nilsson blir vittne till en olycka där en kvinna trillar ned mellan tåget och perrongen. Han hörde också SJ:s förklaring till olyckan och insåg att den inte stämde med det han själv hade sett. Han släppte inte storyn och i morse fick jag möjlighet att prata med honom om hans roll som medborgarjournalist, om redaktörsskapet, medielandskapet i framtiden och hur det kan komma sig att vi fortfarande, sommaren 2011 pratar om sociala medier istället för vad vi ska göra med dem. Och varför alla journalister (och kanske även alla politiker?) borde ha en egen blogg.
Och så uppfann vi några nya ord.
Hela samtalet kan ni höra i dagens sändning från Godmorgon Almedalen.
Samtalet mellan dig och Anders Nilsson ser jag som ett exempel på folkbildning när den är som bäst.
Håller med Gun. Det var enormt inspirerande att lyssna på er. Och tack för omnämnandet. Jag twittar inte speciellt mycket, men jag har en blogg i alla fall, om du vill skicka lite länk-kärlek i anslutning till bilden…
Även om jag tror att det redan finns ett ord (redaktera) så är själva konceptet enormt intressant. I bland vill man faktiskt ha en ofiltrerad version av det som hänt.
Det finns naturligtvis alltid invändningar – notoriskt opålitliga vittesuppgifter, osv – men själva redakterandet innebär också en förvrängning.