När jag var sexton skrev jag i min dagbok:
”Alla möjligheter ligger öppna, snälla, stäng dem och ge mig ett val!”
Min favoritartist, Magnus Johansson, uttrycker det så här: ”Och man kan höra mig ropa: ‘Jag kan göra vad jag vill. Men kan någon säga mig vad det ska tjäna till’?”
Anna Lovérus skriver om ”Borde-slaveri och vilja”, att hon, trots att hon gjort val utifrån sin egen vilja sedan velat kompensera dem med någon slags ”borde”.
Och även om jag så klart, eftersom hon frågar mig vad jag tycker, vill svara henne: ”gör det du vill, det brukar leda dit du bör” är det inte alltid så lätt att veta vad man vill.
Jag fick en gång tipset att försöka strukturera upp vad som är viktigt för mig genom att lista mina behov och därefter se om jag behöver ändra något. Listan och behoven kan så klart diskuteras, men att lista dem ungefär så här har varit till stor hjälp för mig:
1. Fysiska behov (mat, träning, närhet)
2. Sociala behov (träffa människor, vänner, bekanta)
3. Spirituella behov (intressen, filosofi, religion)
4. Strukturella behov (rutiner, vardag)
5. Behov att arbeta (göra karriär, tjäna pengar, ha ett yrke, en plats, en roll)
Därefter består själva övningen i att lista vilka saker som är viktigast för just mig. Hur viktigt är det för mig att äta gott och hålla kroppen i form på en skala 1-10? Hur mycket tid ägnar jag åt just detta? Det är när jag lägger för lite tid på det jag värderar högst som det kan finnas anledning att justera något i livet. Om jag tycker att fysisk njutning är viktigt för att jag ska vara lycklig men inte ser till att ge mig den tiden så är det något som skaver. Jag tror alla har känt det någon gång.
Det blir också så tydligt då att olika tidsperioder värderar de olika bitarna olika högt.
80-talet var en enda orgie i mat och träning, med ett väldigt fokus på kroppen.
Om man är en person som lägger stor vikt vid det är det klart att det är lättare att få ihop vad man vill med vad man bör just då.
Just nu kan vi se att ett brett nätverk och mycket kontakt med andra människor värderas högt i samhället. Är man en utåtriktad person som bryr sig om sina vänner har man ju lättare att få ihop ”vill” och ”bör” under en sådan tidsperiod.
Ett annat sätt jag använder, när jag gått vilse bland mina ”vill” och ”bör” är att snegla på vad som gör mig avundsjuk. Lite sund avundsjuka, eller kanske snarare, beundran, kan vara en vägvisare. ”Jag vill va´som du” kan vara en nog så god fingervisning.
Om jag skulle avslöja vilka personer jag är avundsjuk på skulle ni nog bli förvånade. Jag har lite skämtsamt pratat om att starta en ”byta-jobb-sajt”, där människor på ett enkelt och smidigt sätt kan byta jobb med varandra. Det du tycker är jättetråkigt är kanske precis vad jag går och drömmer om. Och så sitter vi här, på var sin kontorsstol någonstans, och bara önskar att få sitta på en annan.
Den här bloggposten, om ”Om att stå sitt kast”, om att köra fast, vilja gå vidare, men inte veta vart, satte en hel del tankar och känslor i gungning hos mig också.
För – gör du verkligen vad du vill? Och om inte – varför? Kanske vi kan tänka högt tillsammans? Vad sägs om att börja här? Nu?
Uppdaterad: Jo, jag glömde en sak. Så jag la till det här: Först clementin – sen kiwi. Om att äta kakan och ha den kvar.
Tack för påminnelsen om Magnus Johansson. Hans plattor var det enda som gick hemma under en period på nittiotalet. Kan nog fortfarande texterna.
Och tack för det andra också – att ta ett par steg bakåt och fundera över om man verkligen håller på med rätt grejor är livsviktigt. Men ruskigt lätt att glömma.
Efter att i en timme ha promenerat fram och tillbaka till stationen i minus femton och konstaterat att inga tåg gick så tänkte jag att min dag var ganska beige. Men så möttes jag av det här när jag satte på datorn och blev helt fantastiskt glad!
Jag känner så väl igen mig i att det är svårt när man har alla möjligheter att göra precis allt. Och det är så himla svårt att skilja på vad man vill och vad man borde ibland…
Men det allra roligaste är när internet möjliggör en dialog, om stort och smått. Att ta del av för den som vill. Tack!
Det där om den där lilla avundsjukan är ett bra tänk. För så är det ju. Jag avundas de som skriver bra, jag är sjukt impad av @stielli som skrivit och givit ut sin roman, och jag skulle vilja vara lika smart och bra som @mymlan och jag skulle vilja vara lika klok och bra på att Få Till Det Där Omöjliga som @morpac och … Ja. Det är en bra sak att tänka på. Tack för den tanken!
Intressant lista – onekligen så är den lik Ericssons behovstrappa.