Ett halvt ark papper

ett hopskrynklat papperDet här inlägget är till alla er som sitter i timslånga möten för att era barn ska få rätt att gå i skolan precis som andra barn.

Det här inlägget är till er som lägger all er vakna tid på att andra vuxna ska förstå att era barn är barn precis som andra barn, men behöver lite extra stöd för att förstå, eller extra tid för att bli förstådda, eller helt enkelt bara lite struktur i sin tillvaro.

Det här inlägget är till er som hört orden ”tilläggsbelopp” ”budget”, ”avvaktar” så många gånger att ni inte längre hör orden, de liksom passerar som ljud som lika gärna kan vara en bil som kör förbi utanför på gatan.

Det här inlägget är till er som inte riktigt längre orkar se de andra föräldrarna och skolpersonalen i ögonen.

Det här är mina anteckningar efter dagens möte.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska med dem till.

Läs också: Ibland blir jag tyst

Det här är inlägg #053 i #blogg100.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *