Drömmar att växa av – att göra det mest oväntade

@annaloverus: ”Jag tänker mest att det är dumt att fastna i drömmar”.

Jag (@malincrona): ”Där sa du något klokt. Drömmar ska man inte fastna i, dem ska man växa av.”

Bra drömmar får oss att växa. Dåliga drömmar får oss att fastna. Det gäller att lyssna noga på vilka av drömmarna som talar om för oss vad vi vill och vilka som egentligen är ganska dåliga sätt att försöka kamouflera våra rädslor.

I ett av vårens nummer av Elle hittade jag en artikel om livskriser. Jag fastnade för en reflektion kring att de människor som verkar drabbas mindre av livskriser är de som ofta gör det mest oväntade. Människor som går sin egen väg, skulle vi kanske säga. Människor som gör det de känner för och inte det som andra förväntar sig.

Det är kanske inte så märkligt, men det fick mig att tänka till.

Sedan dess har jag burit med mig den frågan. ”Vad skulle vara det mest oväntade jag kunde göra just nu?” Tanken gör mig glad, nästan lite uppspelt, även om jag ännu inte kommit på något mer drastiskt än att testa gult läppstift på väg till jobbet och det kanske trots allt är precis vad folk väntar sig av just mig. Men lite mod ingjuter det i mig, lite av det som låg bakom mitt val att studera teoretisk filosofi när jag hade 4,9 i gymnasiebetyg och 1,8 på högskoleprovet och kom in på precis vilken utbildning som helst.

Ibland tror jag att vuxenlivet med dess ansvar och rutor gör att vi glömmer bort att vi fortfarande kan göra saker som förvånar även oss själva. Att vi gör misstaget att blanda ihop ansvarstagande med allvar och glömmer att leka och prova oss fram.

Och du då, vad skulle vara det mest oväntade du kunde göra just nu?

Läs också: När drömmar väl slår in, är de drömmar då?

0 svar på “Drömmar att växa av – att göra det mest oväntade”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *