Ett vackert som hoppar del två

”Se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av.”

Nej, det är inte i hoppet man har fast mark under fötterna.
Det ligger i själva sakens natur.

Men någonstans där, i det svindlande, okända, bor också skrattet.

”A leap of faith”. I svenskan så praktiskt förpackat. ”Hopp.”

Det är inte lätt för en inbiten ordkramare att släppa taget om bokstäverna för att i stället hålla fast vid en balettstång. Det är inte okomplicerat att på housepasset acceptera att det inte hjälper hur mycket jag än tänker, fötterna kommer aldrig att röra sig i takt med musiken och åt vänster när de ska åt vänster och åt höger när de ska åt höger om jag inte slutar tänka på hur jag ska göra och bara gör.

På  jazzdansen ramlade jag hela tiden och slog mig. Hårt. Ända tills jag slängde mig mot golvet själv. Då vek det undan. Blev mjukt. Och jag landade tryggt. ”A leap of faith”. ”Hopp”.

Tack Anita för att du visade mig ett språk bortom orden.

Nej, det är verkligen inte skratt varje gång. Men det är det också.

Malin och Anita dricker champagne och skrattar.

Det här är inlägg #010 i #blogg100.

Läs också:
Ett vackert som hoppar

0 svar på “Ett vackert som hoppar del två”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *