När orden viskas fram

Jag la inte ens ut inlägget i #blogg100-gruppen på Facebook.

Än mindre på Twitter eller i mitt eget Facebook-flöde.

Ändå hade @deeped lyckats hitta det och skrev på Twitter: ”Om ni inte redan läser @malincrona så gör det: http://malincrona.com/2015/04/16/det-finns-oftast-en-forklaring/

För mig är det ganska ofta så.

Att jag inte riktigt litar på att mina ord kan betyda något för någon annan.

Att de bär, når hela vägen fram.

Jag vet egentligen vilken typ av inlägg som blir mest lästa på min blogg. De handlar ofta om mötet med den nya tekniken, där jag ju envist hävdar att det går att skapa bra möten.

Men det är inte alltid så att målet är att bli läst av så många som möjligt.

Ja, jag försummade den här bloggen lite för länge. Men en av de mest glädjande sakerna med att logga in igen var att se att så många läst och berörts av mitt inlägg Ett verkligt bokslut – #böckersomdeslutariverkligheten

Flera personer har under tiden min blogg vilat i sin törnrosasömn hittat inlägget och skrivit egna funderingar runt det.

Och det spelar ingen roll att tolkningarna spretar och att en del läser in saker som faktiskt aldrig hänt. Orden, som stått där av alldeles egen kraft, har haft makten att beröra. Betyda.

Jag har alltid lite svindel när jag trycker på ”publicera”. Min blogg är full av opublicerade inlägg som jag inte vågat visa upp för världen.

Just det inlägget var länge ett sådant och jag behövde en liten knuff för att våga. Och för min del är det kanske där styrkan i #blogg100 ligger. Att när klockan närmar sig midnatt och jag måste publicera något för att fortfarande hänga i så slår min envishet ut rädslan. Då tar jag ett djupt andetag, trycker på ”publicera” och tänker att ”jaja, det är väl ingen som läser ändå”.

Men ibland är det tydligen det.

Läs också:
Det finns oftast en förklaring
Halvvägs
Ett verkligt bokslut – #böckersomdeslutariverkligheten

Det här är inlägg #051 i #blogg100.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *