För ibland kan man faktiskt inte vänta 

Det kom ett sms från dig.
”Kan vi fira min födelsedag i kväll i stället?”
Jag: ”Varför?”
Och du försökte. Förklara för mig att det skulle bli mindre stressigt.
Passa in bättre i schemat. Men när jag förklarade för dig att det faktiskt inte gjorde det, och alla dina smarta argument tog slut, kom det ett sms till:

”Men mamma, jag kan faktiskt inte vänta.”

Och så är det ju ibland.

Ibland blir väntan helt outhärdlig att bära just i det ögonblick mållinjen blir synlig.
På samma sätt som alla tårarna kommer när vi kämpat oss genom något jobbigt och äntligen kan slappna av.

Så vi kom överens om att skynda på tiden tillsammans. Och fira dig i kväll.

Elva små ljus.

Ett för varje år du funnits i mitt liv.

Som jag väntade på dig.

Som jag minns den där soliga lördagen i mars.

Då, när jag för första gången mötte din bestämda blick.

Och visste att du redan hade förändrat hela mitt universum för alltid.

Läs också:
Livet, universum och allting
Tankar om tid
00:52
”Egentligen är jag journalist”
Att vara mamma

Det här är inlägg #002 i #blogg100 år 2016.

0 svar på “För ibland kan man faktiskt inte vänta ”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *