Malin har ordet

Malins tankar. Satta på pränt av en annan Malin.

Jag har påbörjat just det blogginlägget så många gånger. Med precis samma ingångsmening. ”Överallt träffar jag frustrerade kvinnor (…) omkring 40″. Men tankarna har aldrig riktigt kommit till punkt. Därför är jag så glad att en annan Malin sätter den.

Och jag undrar om det inte är precis just det som är en del i svaret på Malins fråga. Det nya i vårt sätt att tänka. Att vi insett att vi varken kan, vill eller bör göra allting själva. Utan att allting blir så mycket bättre om vi hoppar bock, låter andra ta vid där någon av oss börjar. För att en del är bra på att börja, andra på att fortsätta och ytterligare andra på att avsluta. Att vi behövs allihop och att det inte bara är omöjligt att vara en superhjälte.

Utan förbaskat trist också.

Läs också: Att #prata om det – i nätkriget går våra hemligheter förlorade

0 svar på “Malin har ordet”

  1. Vi ensamstående med barn förväntas att vara superhjältar… är i alla fall attityden jag möter ute i samhället och även i min egen familj… Vi har ingen att dela ansvar med… ingen som hjälper till… vi tar tag i allt som behövs, vi börjar, fortsätter och orkar förhoppningsvis avsluta. Utan en chans till vila eller semester… för även på semestern är vi oftast den enda vuxna som ska få allt att rulla på så smidigt och perfekt som möjligt… till en så minimal kostnad som möjligt.

    1. Jag beundrar verkligen dig, och alla andra som klarar av allt det där själva. Jag har träffat så många kloka kvinnor via nätet som peppar och stöttar mig när jag minst av allt känner mig som en superhjälte. Någon slags ny ”familj” som märkligt nog verkar tycka om mig precis som jag är.

Lämna ett svar till Carina (TotalBeauty) Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *