Om meningslösa Facebook-uppdateringar

Vi föds. Vi dör.

Däremellan försöker de flesta av oss att skapa någon slags mening i våra liv.

Vissa skapar världsomspännande företagsimperium, andra ägnar sig åt metoder som pekas ut av religiösa ledare.
En del bestiger berg, cyklar till Mount Everest, åker motorcykel genom öknen.

Men för de allra flesta av oss handlar livet om just alla de där dagarna som går. Vi lämnar barn, hämtar barn, handlar mat, lagar mat, borstar tänderna. Går till jobbet, går till doktorn, klipper håret, tvättar kläder.

Det är så lätt att tro att livet ska vara något annat, viktigare.

Men den som får sitt liv söndertrasat vet att det är bara just det här som är.
Och att det i sig är så innerligt stort att vara tacksam för.

Jag tänker på det här när några vänner blir osams över ett samtal om ”meningslösa Facebookuppdateringar”.

Jo, vissa av oss kanske hellre läser om folk som åker motorcykel genom öknen än om dagishämtningar. Själv följer jag båda med lika stor spänning och dramatik, för livet är långt ifrån enkelt.

Jag twittrar både högt och lågt, om stora nyhetshändelser, nagellack och att steka pannkakor. Dialogen sker oftast i det sistnämnda, i det vi känner igen oss i, och kanske vill hjälpa till med (har ni sett bilder på mina pannkakor förstår ni varför folk känner sig manade att rycka ut).
Men visst får jag också all min nyhetsuppdatering via Twitter. Den 11 mars var det absolut det bästa sättet att få veta vad som hände i Japan.

Jag återgår till mina tankar om val. Och de val som andra ibland tvingar på oss. ”Men inte kan du göra det, du som…” Att försöka stoppa in något så komplext som en människa i en liten ask, ge henne ett fack, klistra på etiketter.

Gamla maktstrukturer hotas när var sak inte längre är på sin plats utan kan vara på olika platser samtidigt.

En av nätets möjligheter är just att det upphäver vissa tidigare sådana lagar.
Jag kan faktiskt delta i olika diskussioner med människor på olika platser, om helt olika saker. På samma gång.

Lite mer ”Först clementin – sen kiwi”.

0 svar på “Om meningslösa Facebook-uppdateringar”

  1. ”Om meningslösa facebooksuppdateringar” Men är inte allt meningslöst egentligen? Men om man känner sig lite, lite mer levande av att skriva på sin facebooksuppdatering att man dricker kaffe så varför inte? F.ö har jag, inte åkt motorcykel genom öknen, men bil genom öknen och det var aptråkigt om man jämför med facebooksuppdateringar. En facebooksuppdatering är ju en människa som försöker kommunicera något, även om det oftast inte är så spirituellt, men öknen, ja den är ju bara ett stort ingenting.

    1. Jo. ”Tomhet är tomt. Fåfängligheters fåfänglighet och ett jagande efter vind.” Men så finns de där små ögonblicken då det faktiskt känns rätt bra. Ett glas vin i goda vänners sällskap, varav en oftast är bakom kameran. Själva delandet. Av det här som är meningslöst. Men kanske ibland i alla fall berör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *